en bild
Kategorier för sidan Hälsovård
Taggar för sidan psykiatri adhd

Han fick adhd-diagnosen som 25-åring:"En lättnad"

Georgios Karpathakis hamnade ofta i bråk, drogs tidigt till alkohol och försökte ta sitt liv sex gånger. Efter otaliga ­psykologsamtal, polisingripanden och två utredningar fick han som 25-åring förklaringen – han hade adhd.

  • Text Natalie Roos
  • Foto Praktikertjänst

Som femåring rymde Georgios Karpathakis från förskolan genom att gräva sig under förskolans staket. Som sjuåring blev han för första gången inkallad på rektorsexpeditionen. När han var 13 år försökte han ta sitt liv.

– Så länge jag kan minnas har jag känt mig annorlunda och vetat att jag inte fungerar som andra, säger han. Vi träffas på Epicenter i Stockholm, en mötesplats för innovativa företag och startups, där Georgios arbetar.

Han visar en nästan tre kvadratmeter stor svart box som besökare kan gå in i och som pryds med texten ”adhd-lådan”. Inuti lådan blinkar skärmar i flera färger och olika filmsekvenser ger besökaren en bild av hur det är att leva med adhd. Lådan är ett sätt för Georgios att dela med sig av sin och andra personers vardag med adhd. Ett av klippen visar hur svårt det kan vara att koncentrera sig under ett prov i ett vanligt klassrum. Georgios minns själv sitt första fysikprov i skolan. Läraren ville vara snäll och hade köpt inplastade chokladbollar och colaburkar till alla elever.

– Jag hade pluggat jättemycket och insåg att jag kunde svaret på första frågan och började skriva fort, men då bestämde sig en av mina klasskompisar för att öppna sin chokladboll och när han började prassla med plasten försvann mitt svar och jag kunde inte hitta det igen. Då började jag skriva svaret på nästa fråga och då öppnade någon en colaburk, och då var det kört.

Alla ljud och intryck gjorde att Georgios inte klarade av att slutföra provet, men när han fick skriva ett omprov själv i ett lugnt rum hade han nästan alla rätt. Georgios säger att han upplevde att ”skolans format” inte var anpassat för honom.

– Om jag ville ge ett svar på en fråga så ropade jag rakt ut, jag hade otroligt svårt att göra som jag skulle, vänta på min tur och sitta still. 

Han fick snabbt rollen som stökig och bråkig.

– Jag fick tidigt höra att jag gjorde fel och det har präglat mig otroligt mycket att jag inte fick rätt stöd tidigt. Jag levde med en inre kamp och i mitt fall resulterade det i mycket ont.

Under tonåren blev hans vardag allt svårare att hantera och livsstilen mer destruktiv. Han drogs in i missbruk, sårade många i sin omgivning och dömdes i vuxen ålder till fängelse.

 Jag drack mycket, slogs, var ofta hos socialtjänsten, polisen och psykologer.

Mina 25 första år var som helvetet och mina senaste år har varit lite mer som himlen.

Efter upprepade självmordsförsök fick Georgios som 25-åring till slut sin adhd- diagnos och därmed ett svar på varför han hade så svårt att få ordning på sitt liv. Georgios upplevde diagnosen som en lättnad och en förklaring till vem han var.

– Samtidigt började jag funderade på vad som hänt och vem jag varit om jag fått min diagnos tidigare och ur det skapades en bitterhet. Jag började ifrågasätta allt som hänt och om jag kunnat undvika att såra så många.

Georgios började ta medicin för sin adhd och gick i samtalsterapi, men föll snabbt in i gamla mönster, hamnade i en depression och blev sjukskriven. Efter 8–9 månader började dock medicinen ha effekt, diagnosen landade och Georgios mådde sakta bättre.

– Jag såg en film om personer med adhd och det var första gången någonsin som jag inte kände mig ensam. Då bestämde jag mig för att engagera mig i frågan, och jag gick hem och startade min blogg Underbara adhd. Det var då starten mot lite mer himmel började.

I dag har bloggen utvecklats till ett företag med samma namn och Georgios har skrivit en bok om adhd och föreläser om sina erfarenheter.

– Tanken är att visa för andra med adhd att de inte är ensamma eller dumma i huvudet och att livet inte tar slut med en diagnos. Det kan i stället kan vara startskottet och början på ett nytt kapitel i livet och visa att vi som lever med diagnosen har många styrkor och en enorm potential, och möjligheten att lyckas och må bra, säger han.  

Georgios betonar att han fortfarande har stora svårigheter att klara vardagen och sover dåligt. Men i dag vet han vilka strategier som fungerar och att mycket handlar om att minimera risken för stress.

– Kläderna som jag har på mig i dag la jag fram i går. Jag kan bli jättestressad av att vakna på morgonen, duscha och klä på mig och till exempel inse att det saknas en knapp på skjortan.

Det kan förstöra hela min dag. En annan strategi är att skriva klassiska att göra-listor och ha ett digitalt anteckningsblock där han sparar alla idéer.

– Jag har blivit lite av ett kontrollfreak och har dunderkoll på när allt händer och sker.

Han försöker också undvika stora folksamlingar och platser med många intryck på samma gång.

– Att gå på Drottninggatan i Stockholm är överjävligt för mig. Det är så otroligt många intryck, ljud, ljus och dofter som stör mig. Andra kan välja mer vilka intryck de ska ta till sig, men det kan inte jag.